Pentahelix – innovationslogik för social innovation?

27 april, 2015

0


Forskaren Fredrik Björk från Urbana studier på Malmö Högskola driver en forskningsblogg om sociala innovationer, Urbinnovate. Här delar han med sig av sitt senaste inlägg om tvärsektoriell samverkan, ”penta helix” och innovationssystem för sociala innovationer.

”För något decennium sedan introducerades begreppet triple helix (se ex Etzkowitz & Leydesdorff 2000; Etzkowitz et al 2007), vilket kom att få stor betydelse för synen på innovationssystem och de olika roller som aktörerna kunde anta. På sin tid kunde detta ses som en närmast ”disruptiv” tanke – inte minst eftersom liknelsen med helixen handlade om att relationerna var slingrande och sammanvävda snarare än linjära. Snart kom dock triple helix-konceptet att inordnas i tankefigurer som var mer separerade och konventionella – inte minst i förhållande till hur institutionella arrangemang upprättades: innovationerna blir då tänkta att genereras i vad som har kallats ”kunskapsinfrastrukturen” (med vilket vanligen menas universiteten), dessa innovationer utvecklas genom den ”stödjande strukturen” (innovationsbolag etc, vilka oftast finansieras av skattemedel) och slutligen kommersialiseras i ”produktionsstrukturen” (det privata näringslivet). Resultatet blir ekonomisk tillväxt, varpå alla blir lyckliga (något – men bara något – hårddraget).

IMG_0097

Medan denna modell legat till grund för utvecklingen av vad som skulle kunna kallas det konventionella innovationssystemet – med fokus på produktifiering och kommersialisering – har det med tiden blivit allt tydligare att såväl dessa tankefigurer som institutionella arrangemang inte är relevanta när det gäller sociala innovationer. Visserligen kan självklart forskare kläcka fräcka idéer även i förhållande till social innovation, och det händer att innovationerna kan kommersialiseras av det privata näringslivet, men det kan knappast beskrivas som en typisk eller generellt giltig modell. Det är inte heller säkert att en social innovation skall implementeras i form av en ny, autonom, verksamhet – det kan lika bra handla om att förändra arbetssätt i exempelvis en kommunal förvaltning.

En första reaktion på triple helix-konceptet kom från olika håll i form av förslag om quadraeller quattro helix. Ahonen & Hämäläinen (2012), exempelvis, argumenterade för att triple helix behövde kompletteras med vad som skulle kunna beskrivas som en fjärde position, vilken skulle kunna intas av aktörer från tredje sektorns organisationer, brukare, medborgare eller andra, utifrån en open-innovation logik. Billing (2009) i sin text ”Öresund – social innovation zone” och Danilda, Lindberg & Torstensson (2009) utifrån WINNET-nätverket som empiriskt exempel, däremot, strukturerar en quattro helix-modell specifikt utifrån tanken om att civilsamhällets organisationer också har en legitim roll att spela i innovationssystemet.

Båda dessa ståndpunkter är relevanta, samtidigt som de också innebär begränsningar som är problematiska. Ett argument är att innovationer blivit ett centralt politiskt begrepp idag, inte minst utifrån den svåra ekonomiska krisen under senare år, vilket leder till att innovationssystemen närmast kan beskrivas som en form av governance-strukturer. Ahonen och Hämäläinens ”öppna position” kan ses som att man fortsatt upprätthåller och legitimerar grunden i ett system som visat sig vara ohållbart såväl ekonomiskt, ekologiskt som socialt. Billings och Danilda, Lindberg & Torstenssons modell kan ses som logisk utifrån den struktur som de nordiska välfärdsmodellerna är uppbyggda kring, där legitimitet är som starkt kopplat till organisering och organiseringsform. På så sätt kan man förstå quattro-helix modellen som en spegling av den svenska välfärdsmodellen och dess folkrörelserötter.

En central del i talet om social innovation är just en kritik mot ekonomiska, ekologiska och sociala strukturer (såsom organiseringen av välfärdstjänster) och en del av de normer som underbygger dessa, vilket leder till ett behov av att tänka (och skapa) nytt och annorlunda (se ex Moe et al 2009). En central värdering är samtidigt ett medborgarperspektiv där såväl rättigheter som solidariskt ansvarstagande står i fokus (Björk, Hansson & Lundborg 2014).

Carayannis & Campbell (2012) menar att det finns behov av ett ”sustainable development perspective that brings together innovation, entrepreneurship, and democracy”. Utifrån ett sådant ställningstagande är det möjligt att konceptualisera ett synsätt på sociala innovationer som skulle kunna beskrivas i termer av penta helix. Begreppet som sådant är inte helt nytt i innovationssammanhang – i en text från PWC (2005), exempelvis, skisserades en modell där quadra helix-modellen kompletterades med en roll som i sammanhanget tilldelades ”citizens or enthusiasts”, och byggde framförallt på vad som skulle kunna beskrivas som dels en kunskaps-/innovationslogik och dels en kommersiell logik: ”In order to create growth and strategic development”. Intressant är att denna modell hämtades från ”The Swedish city of Gavel” (sic – skall nog vara Gävle) och att i PWC-modellen är det ”City governement” som är i centrum.

Penta helix – en innovationslogik för social innovation?

Argumenten för en motsvarande tankefigur kopplad till social innovation är delvis annorlunda. Tankarna om en central, gränsöverskridande roll i ett innovationssystem för sociala innovationer bygger på liknande sätt som i PWC-modellen på en kunskaps-/innovationslogik men också på en demokratisk logik. Det är helt enkelt inte rimligt att tänka sig ett innovationssystem för sociala innovationer som inte inkluderar såväl idéburen sektor såväl som aktiva samhällsmedborgare/samhällsentreprenörer. Förutom dessa logiker, som skulle kunna beskrivas såväl i termer av nyttorationalitet som utifrån legitimitet, handlar det också om ett handlingsperspektiv, som skulle kunna illustreras utifrån Geoff Mulgans (2007) välkända ”bees and trees”-metafor, där dessa gränsgångare “operate across the boundaries between these sectors … innovation thrives best when there are effective alliances between small organisations and entrepreneurs (the ‘bees’ who are mobile, fast, and cross-pollinate) and big organisations (the ‘trees’ with roots, resilience and size) which can grow ideas to scale”.

penta helix_sw

Fig. 1. Penta helix

Tankarna om relationerna mellan olika kategorier av aktörer – och de modeller som illustrerar dessa – skall naturligtvis inte ses som representationer av verkligheten, utan som tankefigurer som tas fram för att förstå eller förklara fenomen, men också skapa förutsättningar för utveckling av nya metoder och arbetssätt. Begrepp som ”sektorer” kan också kritiseras för att normativt indela roller i den politiska ekonomin. Snarare kan det vara lämpligt att se dessa kategorier som avgränsade utifrån av olika typer av organisatoriska logiker och värderingar (Nicholls & Murdock 2012).

Värt att notera är dock att detta inte är det enda sättet att se på en penta helix-logik för innovationer. Carayannis & Campbell (2012), exempelvis, argumenterar i den artikel som refereras ovan för en tankefigur som illustreras med koncentriska cirklar, där triple helix bildar kärnan, omslutet först av ”context of society” och därefter av ”context of [natural] environments”. Ett kritiskt argument mot en sådan modell är att det i grund och botten kan ses ”business as usual” där man lagt till lite miljö och samhälle som grädde på moset – men där det fortsatt är den kommersiella innovationslogiken som är i centrum. Samtidigt finns en intressant poäng i att tydliggöra vikten av att se innovationsprocesser som kontextuella – att platsen och det sociala sammanhanget skapar förutsättningar och möjligheter (se ex Ranger 2014 som talar just om ”… penta helix-perspektiv, som har platsens värden som utgångspunkt för samarbeten”).

Utvecklingsstöd och innovationssystem

Detta leder till frågor om utvecklingsstöd för social innovation kan se ut. Inte minst handlar det om hur man kan gå tillväga för att de initiativ som sjösätts skall bli uthålliga. Satsningar inriktade på social hållbarhet har inte saknats, men har ofta beskrivits som dåligt förankrade och utan implementeringshorisont (Mandag Morgen 2010).

De konventionella stödstrukturerna tar som ovan nämnts sin utgångspunkt i triple helix-modellen och redan i den modellen med sin begränsade spännvidd finns en uppsjö av olika verksamhetsmodeller i syfte att tillämpa det som ser så enkelt ut i figurer: att skapa förutsättningar för ett flöde av kunskap över organisatoriska och sektoriella gränser. Med utgångspunkt i syftet att stödja social innovation och med en penta helix-modell är det tydligt att graden av komplexitet i systemet ökar betydligt. Samtidigt har de satsningar som gjorts för att stödja social innovation i allt väsentligt byggt på konventionella verksamhetsmodeller och en begreppsapparat hämtad i första hand från kommersiella och tekniska innovationer – vad som skulle kunna beskrivas som det ”konventionella” innovationssystemet.

Det är tydligt att det finns en efterfrågan på kunskap om ”how to design contexts that support [social] innovation” (Phills et al 2008), det vill säga hur innovationssystem för sociala innovationer – eller ”ecosystems for social innovation” (Bloom & Dees 2008; Pulford 2011; Cameron 2012) som det alternativt beskrivs – kan se ut. Mulgan et al (2007) lyfter också fram att stödstrukturer för social innovation är betydligt mer outvecklade och lägre finansierade än motsvarande för kommersiella och tekniska innovationer. Ett sådant exempel är VINNOVAs uppstartsstöd till sociala innovationer våren 2015, där ramarna var 4 MSEK totalt och max 300 000 SEK per projekt – dvs drygt dussinet projekt kan få stöd. Totalt inkom över 400 ansökningar till slut.

En avgörande fråga är om befintliga aktörer i innovationssystemet har vilja och kompetens att spela en liknande roll inom social innovation. Ett argument för detta är att man på senare tid faktiskt tagit initiativ i denna riktning, och att det faktiskt inte är upp till organisationerna själva (ex VINNOVA) om man avser att göra detta, utan ligger på politisk nivå – lokalt, regionalt, nationellt och överstatligt. Ett argument mot är att det i så fall skulle krävas omfördelningar av medel från kommersiell och teknisk innovation i riktning social innovation inom den befintliga finansieringen, något som kan vara en utomordentlig utmaning, inte minst mot bakgrund av den tillväxtdiskurs som tycks allenarådande idag. Från olika håll har man också pekat på paradoxen att aktörer och innovationer som agerar över sektorsgränser för att möta viktiga samhälleliga utmaningar därigenom riskerar att diskvalificera sig från utvecklingsstöd (Mulgan et al 2007).

Det är inte heller självklart att man bland aktörerna inom det konventionella innovationssystemet har kunskap om social innovation eller tar komplexiteten på allvar. En avgörande risk är att man betraktar och behandlar social innovation som mer eller mindre ett specialfall av konventionell innovation, som i grund och botten kan hanteras med samma typ av insatser endast med begreppet ”social” tillfört, ex. en ”inkubator för social innovation”.

Begreppet ”ecosystems” i förhållande till innovationer är också intressant i sammanhanget. Medan man med begreppet ”innovationssystem” i första hand syftar på de insatser och institutioner som planerats och drivs med i första hand offentliga medel, och därför representerat en typ av offentlig styrning, syftar begreppet ”ecosystems” i sammanhanget på strukturer och interaktioner som framför allt växt fram organiskt och ofta informellt mellan olika aktörer, inte sällan kopplat till idéburen sektor, men även med inslag från offentlig sektor.

I dessa ekosystem för social innovation som kan identifieras – exempelvis på regional nivå i Skåne – är det väldigt tydligt att folkbildningens organisationer spelat en viktig roll genom att stödja och stimulera medborgarinitiativ som syftar till att åstadkomma samhällsutveckling. Exempel på detta är den centrala roll ABF spelat för att utveckla sociala företag som Yalla Trappan, Folkuniversitetet som projektägare för Centrum för Publikt Entreprenörskap i dess projektfas, Glokala Folkhögskolan som både projekt- och kunskapsutvecklare med bland annat en distanskurs i samhällsentreprenörskap och många andra. I flera av dessa sammanhang har den penta helix-modell som skisserats ovan haft mer eller mindre uttalad betydelse.

Fredrik Björk
fredrik.bjork@mah.se

Referenser:

AHONEN, L., & HÄMÄLÄINEN, T., 2012. CLIQ: A practical approach to the quadruple helix and more open innovation. IN: MACGREGOR, S., & CARLETON, T. (Eds). Sustaining innovation. Collaboration models in a complex world. Springer.

BILLING, P., 2009. Öresund social innovation zone? Föreningsliv, frivilligkraft och innovativ regional utveckling. Förening Øresund.

BJÖRK, F., HANSSON, J., & LUNDBORG, D. 2014. An Ecosystem for Social Innovation in Sweden. A strategic research and innovation agenda. Lund: Lund University.

BLOOM, P. & DEES, G., 2008. Cultivate your ecosystem. Stanford Social Innovation Review, winter 2008.

CAMERON, H. 2012. Social entreprenurs in the social innovation ecosystem. In: NICHOLLS, A., & MURDOCK, A. (Eds). Social innovation. Blurring boundaries to reconfigure markets. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

CARAYANNIS, E.G. & CAMPBELL, D.F.J., 2012. Mode 3 Knowledge Production in Quadruple Helix Innovation Systems. SpringerBriefs in Business 7.

DANILDA, I., LINDBERG, M., TORSTENSSON, B.-M., 2009. Women resource centresa Quattro Helix innovation system on the European agenda. Paper presented at Triple Helix VII, 1719 June 2009, Glasgow, UK

ETZKOWITZ, H. & LEYDESDORFF, L., 2000. The dynamics of innovation: from National Systems and ‘‘Mode 2’’ to a Triple Helix of university–industry–government relations.Research Policy 29: 109–123.

ETZKOWITZ, H., RANGA, M., DZISAH, J., & ZHOU, C., 2007. University-Industry-Government Interaction: the Triple Helix Model of Innovation. Asia Pacific Tech Monitor, 24 (1): 14-23.

MANDAG MORGEN, 2010. Velfærdens iværksættere – en dansk strategi for socialt iværksætteri.

MOE, E., GAWELL, M., JOHANNISSON, B. & LUNDQVIST, M., 2009. Vi behöver fler samhällentreprenörer. In:  MOE, E., GAWELL, M., JOHANNISSON, B. & LUNDQVIST, M., (Eds). Samhällets entreprenörer. En forskarantologi om samhällsentreprenörskap.

MULGAN, G., TUCKER, S., ALI, R. and SANDERS, B., 2007. Social innovation: what it is, why it matters and how it can be accelerated.

NICHOLLS, A., & MURDOCK, A. 2012. The nature of social innovation. In: Nicholls, A., & Murdock, A. (Eds). Social innovation. Blurring boundaries to reconfigure markets. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

PHILLS J. A, DEIGLMEIER K, MILLER D. T, 2008. Rediscovering Social Innovation.Stanford Social Innovation Review, fall 2008.

PULFORD, L., 2011. The Global Ecosystem For Social Innovation. Social Space 2011.

PWC, 2005. Cities of the future. Global competition, local leadership.

RANGER, A. 2014. LLUnod – en nod för lokalt ledd utveckling. Slutrapport och förslag om hur lokalt ledd utveckling kan organiseras. Lund: Lundaland ideell förening.

http://blogg.mah.se/urbinnovate/2015/04/24/tvarsektoriell-samverkan-penta-helix-och-innovationssystem-for-sociala-innovationer/