[Frirum för nytänk]

24 oktober, 2014

0


Ett designlabb samägt av alla sektorer skulle vara unikt i världen.

Tänk om det skulle gå att skapa ett frirum där aktörer från samhällets alla sektorer kunde mötas och gemensamt kraftsamla kring konkreta samhällsutmaningar? En metod som möjliggjorde jämlik samverkan och där allas kunskaper och kompetenser togs tillvara?

Gästskribent: Louisa Szücs Johansson, Mötesplats Social Innovation.

På Malmö högskola samlades den 22 oktober ett femtiotal representanter från offentlig sektor, idéburen sektor, näringsliv och akademi för att tillsammans under en förmiddag försöka konkretisera hur ett sådant frirum skulle kunna byggas upp. Utgångspunkten för workshopen var idén om designlabb som ett sätt att rama in och skapa detta frirum för gränsöverskridande samarbete, där samhällsinnovation kan ske på tvärs över olika organisationer.

Workshopen skedde inom ramen för två pågående förstudier dels Mötesplats Social Innovations fö rstudie kring designlabb för social innovation finansierad av Tillväxtverket och dels förstudie n ”Sektorssamverkan för social hållbarhet ” med stöd av ESF, där Centrum för Publikt Entreprenörskap ingår tillsammans med Region Skåne, PwC, Länsstyrelsen Skåne, Malmö stad, Hållbar Utveckling Skåne, NÄTVERKET Idéburen sektor, Malmö Högskola och Rädda Barnen (som också har det administrativa ansvaret för förstudien).

Komplicerat eller komplext?
Dagen inleddes med att Bjarne Stenquist från Malmö stad introducerades oss till skillnaden mellan komplicerat och komplext. Att bygga ett flygplan är komplicerat, man kan analysera och räkna sig fram till lösningen, förklarade Bjarne. Så fungerar det inte att göra med komplexa problem, de innefattar många sammanlänkande faktorer och kan inte lösas genom att addera ny information, fortsatte han.

Samhällsutvecklingen blir allt svårare, samtidigt finns en önskan i oss att reducera komplexiteten, att förenkla saker. Det intressanta med designers är att de under lång tid, vare sig det gällt produkter, tjänster eller system har ett mind-set som omfamnar komplexiteten, menar Bjarne.Elin Dagerbo från Centrum för Publikt Entreprenörskap fortsatte med att berätta att utvecklingsmodellen triple helix (akademi, näringsliv och offentlig sektor) för inte ger en komplett bild av samhällsutvecklingen idag och hur de i sin förstudie tittar närmare på samverkan utifrån en penta helix-modell där även idéburen sektor och medborgare ingår. Elin lyfte också behovet av att koppla lärdomar på projektnivå till förändring på systemnivå, och att i den diskussionen blir designprocesser särskilt intressanta.

Många nya begrepp
Fortsatte gjorde Per-Anders Hillgren, forskare på K3 Malmö högskola och knuten till MSI som började med att konstatera det många i rummet förmodligen tänkte på.

- Det är många nya begrepp och termer i omlopp – penta helix, living labs, testbäddar, designlabb, social innovation m.fl. Vi skulle kunna ägna en hel konferens till att dissekera begreppen. Det intressanta är att tala om vad som förenar dem, menade Per-Anders.

Han lyfte fram följande som gemensamma nämnare:

- Samverkan mellan sektorer
- Medborgare i centrum
- Prövande arbetssätt
- Kapacitetsbyggande

Konkreta utmaningar
Innan det var dags för deltagarna att sätta igång och diskutera gav Nils Phillips från Centrum för Publikt Entreprenörskap några exempel på spännande gräsrotsprojekt. Därefter fick deltagarna välja en konkret utmaning att sätta tänderna i. Några exempel var miljonprogramsområden, äldreomsorg och ojämlik hälsa. Utifrån följande fyra frågeställningar fick de arbeta med att konkretisera hur ett frirum skulle kunna skapas.

- Hur skulle man kunna bygga ett frirum för samverkan som bidrar till att tackla er valda utmaning? Vilka ser ni som relevanta aktörer och intressenter?
- Hur får aktörerna utrymme att arbeta tillsammans och lära av varandra? Hur gör man för att alla ska känna ägandeskap och tillit?
- Hur får aktörerna möjligheter och mandat att tänka bortom sina egna ansvarsområden och om behov finns, gå bortom sina vardagliga roller?
- Hur kan lärdomar från ert konkreta samarbete bidra till ett långsiktigt systemiskt lärande och som påverkar policynivåer?

Förmiddagen avslutades med en gemensam diskussion kring hur ett frirum för nytänk skulle kunna startas. Ett frirum måste vara på allas villkor, uttryckte en av rösterna. Alla vill känna att man är på samma nivå, fortsatte någon annan. Skulle det gå att starta ett designlabb som är samägt, frågar sig en av deltagarna. Det kanske inte blir lika handlingskraftigt på kort sikt men kan vara starkare och hållbart på lång sikt.

Empatisk blick

För att förstå dessa komplexa system så behöver vi nya arbetssätt och förhållningssätt. Empati och hjärta måste upp på agendan, menade en deltagare. Vi behöver ha system och ett organiserat sätt att möta samhällsutmaningar, men det behövs en empatisk blick och förståelse. Många talade också om attitydförändringar. Att vi måste börja säga ”javisst” istället för ”det går inte”.

Vikten av att ta vara på alla de initiativ som finns kom också upp flera gånger. Vi har en uppsjö av bubblande processer. Samtidigt behöver man moderera i dem på något sätt. Någon behöver ta på sig ledartröjan för ett designlabb, fortsatte en deltagare.

För att mobilisera aktörer behöver man något handfast att samarbeta kring, var det många som tyckte. I ett designlabb skulle detta kunna ske, inte bara ta sig an konkreta utmaningar utan också bygga kapacitet för att bli bättre rustade för att hantera komplexa utmaningar och samverkansprocesser.

- Nu måste vi gå från ord till handling, så kan man kort sammanfatta atmosfären under workshopen.

Läs Mötesplats Social Innovations kartläggning av internationella design labbs här.