En eldsjäls berättelse om när ord blir till handling

3 september, 2013

0


Det är en solig sensommardag på Grönegatan i Malmö. Ljuset letar sig in i denna lägenhet ett stenkast från Drottningtorget som även verkar som mötesplats för den sociala ekonomin. Besökare och anställda går förbi varandra i korridoren, några sitter på rådgivningssamtal, andra talar livligt och gestikulerande i telefon.

I ett av mötesrummen sitter jag med Sonja Lindlöf, 71 år.  Hon har just fått rådgivning av Centrum för Publikt Entreprenörskaps projektcoacher om ett nytt socialt företag.

Vi blickar tillbaka på hennes engagemang för människor i olika livssituationer. Sonja symboliserar en handlingens kraft, en stark kvinna som tar för sig och inte tvekar för att omsätta goda idéer i praktiken istället för att invänta att någon annan gör det.  Hon arbetade i många år inom näringslivet med organisationsutveckling, personalutveckling och ledarskapsfrågor i olika delar av världen. Under ett tiotal år var hennes arbetsfält huvudsakligen utanför Sverige, t.ex. i Ryssland, Kina och Sydamerika.

När hon fyllde 60 år hade hon möjlighet att gå i pension. Hon bestämde sig då för att jobba internationellt fast på hemmaplan. Hon började gå till förberedelseklasserna för nyanlända invandrarungdomar på Rosengårdsskolan för att arrangera olika aktiviteter. Det slog henne snabbt att många av gymnasieungdomarna med utländsk bakgrund, inte visste någonting om arbetslivet och kulturen i företagen.

-          Många visste inte ens om att man jobbar åtta timmar per dag, säger Sonja.

Hon kontaktade Öresundsgymnasiet och Pauliskolan, två Malmöskolor där 80-90% av eleverna har utländsk bakgrund, för att föreslå ett nytt projekt. Det gick ut på att femtio ungdomar årligen skulle erbjudas sommarjobb på olika företag efter att de deltagit på studiebesök om hur man uppträder i ett företag. Det visade sig att företagen i Sonjas nätverk var snabba med att ställa upp med platser. Vad hon inte väntade sig var att rektorer och tjänstemännen ställde sig mycket skeptiska. Projektet skulle gå av stapeln i februari 2003, men i december 2002 hade hon bara företag men inga elever.

-          Det var riktigt pinsamt ett tag, säger Sonja upprört.

Jag frågar vad tjänstemännen baserade sitt motstånd på. Sonja svarar snabbt:

-          Jag var inte känd och representerade inte en förening, jag gjorde det här på eget bevåg men till slut tyckte rektorerna att det var en bra chans för deras elever.

I fem års tid jobbade Sonja med att årligen ge 50 –80  ungdomar möjlighet att lära sig företagskultur i näringslivet och även bli erbjudna ett sommarjobb.

-          Det var fantastiskt att se hur ungdomarna kämpade. En kille i Rosengård steg upp kl 4 varje morgon för att jobba skift och ta sig till sitt jobb. Många blev inspirerade att studera vidare på LTH samt utbilda sig till yrken de inte haft en tanke på, t.ex. apotekare, berättar Sonja.

Hon förklarar att betygen inte hade betydelse vid rekryteringen av ungdomarna. Det viktiga var drivet och viljan att åstadkomma något. Kulturkrockarna kom på löpande band, men det gjorde även att både företagen och ungdomarna lärde sig mycket under resans gång. Till exempel blev en flicka som jobbat ett år erbjuden jobb året därpå men kunde inte ta jobbet. Hon hade fått ett annat erbjudande och skickade istället sin syster som också behövde jobb att arbeta i fel namn.

-          När det uppdagades kunde flickorna inte förstå att det var fel att arbeta under ett felaktigt namn. Företaget fick vad de behövde, alltså någon ansvarsfull person att anställda och båda flickorna fick jobb, berättar Sonja.

Sonja Lindlöf gick vidare och införde ett mentorsprogram där 50 ungdomar fick en fadder under vårterminen i årskurs 2. Forskare på LTH, advokater, företagare och många andra ställde upp som mentorer. Utvärderingen av Malmö Högskola visade på ett mycket gott resultat och projektet användes som ett best practice i olika sammanhang.

Efter att ha arbetat med detta i fem år bestämde hon sig för att testa något annat.

Hon förklarar att hon hade arbetat med män i hela sitt liv och nu ville jobba med kvinnor. När jag frågar hur det var att jobba i en så mansdominerad värld svarar Sonja:

-          Jättekul. Men vi kvinnor måste bli mycket bättre på att säga ifrån och sätta ner foten.

Hon berättar om ett tillfälle när hon och en man hade börjat jobba samtidigt på ett företag. Hon hade betydligt mer erfarenhet, men vid ett arbetsmöte satt en annan man och bara tilltalade hennes manliga kollega. Sonja tvekade inte en sekund på att säga:

-           Varför i helvete sitter du bara och tittar på honom? Jag sitter ju också här!

Hon startade ett projekt där 15 kvinnor som stod mycket långt ifrån arbetsmarknaden deltog i coachning, arbete med att bygga upp självkänslan, stöd att söka jobb och praktik. Målet var att 12 av dem skulle kommit in i arbete eller studier när året var slut vilket de nådde med råge. Sonja började utbilda handläggare kring hur man kan slussa ut människor på rätt sätt parallellt som hon utbildade sig till samtalsterapeut.

Mentorsprogrammet i Malmö hade varit så framgångsrikt att hon ville prova även i kunskapsstaden Lund. Skolorna var dock måttligt intresserade medan företagen ställde upp. Den bilden kände hon igen sedan tidigare. Men vad hon inte visste när projektet startade var att någon skulle anmäla det hela till DO med motiveringen att det var diskriminerande mot svenskar.

-          Det är så typiskt Lund, säger Sonja med en djup suck.

Företagen drog sig ur. Efter det började hon jobba på Kvinnoforum i Lund där hon tillsammans med andra eldsjälar drog igång program för att stärka kvinnors självkänsla, förmåga att komma in på arbetsmarknaden samt projekt som var riktade mot att förebygga hedersrelaterat våld.

Efter ett antal år blev hon ombedd att sitta i styrelsen för Lunds Fontänhus.

-          Jag visste väldigt lite om det då. Men det är en förträfflig plats för personer med psykisk ohälsa och ensamhet att hitta värme och gemenskap, berättar Sonja.

Lunds Fontänhus jobbar arbetsorienterat vilket innebär att deltagarna hjälper till i huset med vardagssysslor, gör en egen tidning, målar, snickrar, lagar mat, etc. Dessutom startades ett projekt för studenter. I en studentstad som Lund är det långt ifrån alla som får ett socialt och aktivt liv, många känner sig väldigt ensamma vittnar både Fontänhuset och Studenthälsan om. De räknade med att 20 studenter skulle delta, istället kom 36 personer.

Idag har Lunds Fontänhus 6,7 tjänster och ca 90 medlemmar. Alltfler hör av sig och visar intresse av att samarbeta, t.ex. Arbetsförmedlingen, Universitetet och Försäkringskassan. Men Sonjas engagemang och energi sträckte sig ännu längre. Hon fick frågan om hon ville sitta i styrelsen för Lunds Kvinnojour, vilket hon tackade ja till. Lunds kommun slöt ett avtal med kvinnojouren och abonnerar numera på 2 platser för våldsutsatta kvinnor efter att först ha diskuterat möjligheten att driva ett boende i egen kommunal regi.

-          Det är en stor fördel att inte driva en sådan här verksamhet kommunalt. Vi är mycket friare i vårt förhållningssätt till kvinnorna, berättar Sonja.

Sedan 1989 är även Sonja politiskt aktiv. Idag sitter hon som förtroendevald i Lunds socialnämnd och representerar Folkpartiet Liberalerna. Hon är förutom sina ideella engagemang i Lunds Kvinnojour och Lunds Fontänhus även aktiv i frågor kring papperslösa flyktingar.

Det ringer i telefonen. ”Jag är på väg”, säger Sonja. Hon reser sig upp och tackar för en trevlig pratstund. Nästa engagemang kallar.

Philip Sandberg