Sveriges Föreningar

29 november, 2012

0


Bra föreningar kan se ut på väldigt många olika sätt men en dålig förening ser alltid likadan ut, säger Ivar Scotte. Sveriges föreningars arbetar för att skapa, stödja och utveckla paraplyorganisationer för det lokala föreningslivet. De vill skapa en röst åt det lokala föreningslivet på den nationella offentliga arenan och stärka det lokala föreningslivet genom erfarenhetsutbyte. Det är inte Lika barn leka bäst utan istället olika barn leka nytt.

Ordförande i Sveriges Föreningar är Ivar Scotte, som även är verksam inom CPE. Som en fortsättning på tidigare inlägg angående Folkhögskolornas samarbete, sektorsöverskridande samarbete och stödstrukturer så följer här en intervju med Ivar där han talar om hur föreningar kan lära av varandra genom att samarbeta utanför inrotade gränser. Sveriges Föreningar har idag 31 medlemsföreningar som i sin tur gemensamt omfattar 3200 föreningar, från Piteå till Trelleborg.

Vad är Sveriges Föreningar?

Runtom i Sverige finns olika paraplyorganisationer. Detta är lokala samordningsorganisationer med en mängd varierande föreningar. Ofta arbetar föreningar i stuprör där t.ex. idrotten rör sig inom sitt raka rör och kulturen inom sitt. För att kunna skapa utbyten mellan olika föreningar så finns lokala samarbetsorganisationer (ibland kallas de föreningsråd ibland paraplyorganisation). Folkbildningen är mer övergriplig och rörs sig inom och mellan dessa rör men i övrigt så saknas ett tydligare utbyte mellan rören. Givetvis ska en del av dessa rör vara ganska raka och jobba mest inom men de får inte blir för snäva. Ur detta kom initiativet till att starta Sveriges Föreningar en nationell organisation där ett utbyte sker mellan föreningar och paraplyorganisationer. Paraplyorganisationerna ställer alltid de nationella strukturerna och riktlinjerna i första rummet medan Sveriges Föreningar sätter det lokala i första rummet. Sveriges Föreningar ska vara en plats för erfarenhetsutbyte mellan de lokala samordningsorganisationerna. När fotbollsklubbar träffas så skapas social gemenskap och det är trevligt men det leder inte till utveckling. När fotbollen istället träffar röda korset så sker ett utbyte där de lär sig någonting av varandra utan konkurrenssituation och utan hinder.

Vad gör ni?

Just nu är vi inne i en fas där vi ska utse Sveriges föreningsvänligaste kommun. Föreningar nominerar sin kommun och därmed blir det ett bra tillfälle för dem, och för kommunen, att fundera kring hur pass föreningsvänliga de är. Detta gör vi varje år och eftersom vi inte ger någon mall och inga tips på hur denna formulering ska se ut så måste föreningarna fundera kring vad som egentligen menas med en föreningsvänlig kommun. Hur ser en föreningsvänlig stad ut? Hur ser vår stad ut? Hur kan vi förbättra oss? Vad gör vi som andra borde ta del av? Den 22 januari är sista dag att nominera en kommun.

En annan sak som vi gör är att vi har ett årsmöte där samarbetsorganisationerna bland annat får möjlighet till erfarenhetsutbyte genom att några projekt presenteras. Ett projekt handlar om likabehandling och hur det skapas en hållbarhet bland förtroendevalda. Det berör basfrågor så som hur bemanning, en bra styrelse och bra stadgar ska se ut. Det handlar om att strukturera en hållbar struktur och där finns inte en ensam sanning.

I ett annat projekt är fokus värdegrunden och vikten av att vår inre självbild ska vara glasklar och stark för att kunna föra en bra dialog med den offentliga sektorn, kommunen. Här har vi hjälp av och föra ett samarbete med CPE . Förutom att jag är ordförande i föreningen så är jag även projektledare i detta projekt. Genom möten och en undersökning är jag ute och tittar på hur man bättre kan ta i frågan om värdegrund för att på så sätt kunna bli bättre på att jobba med dialog och verkan. Undersökningen kan inom kort ge oss en bild av hur verkligheten ser ut i en samarbetsorganisation.

I den offentliga sektorn konkurerar mjuka och hårda frågor med varandra, finansiera en mötesplats för unga i Rosengård eller bygga yttre och inre ringled runt Malmö. Dessa sociala och infrastrukturella frågor finns även i föreningslivet men vi har generellt sätt svårare att beskriva dem. De är inte lika glasklara som i den offentliga sektorn. Att ha med Centrum för Publikt Entreprenörskap och skapa en plattform där man kan träffas och mötas det är en hård fråga, det är en strukturfråga. Oavsett hur många hundra miljoner som ungdomsstyrelsen och Malmö stad pumpar in i de mjuka frågorna så kommer problemen inte att bli mindre om vi inte tar föreningslivet till nästa nivå, till 2.0. Det krävs en hårdvarustrategi och en kunskap om hur vi kan lyfta föreningslivet med hjälp av stödkonsulenter, strukturfrågor och digitala mötesplatser. Förutom CPE så har vi även frivillig.se som är en sajt där matchning sker mellan ideell idé och ideellt engagemang. De hanterar hårda frågor vilket genererar många mjuka frågor. Om vi inte gör föreningslivet 2.0 så kommer vi jobba med samma pusselbitar och problem år efter år utan att göra någon skillnad. På något sätt måste en struktur skapas för de hårda frågorna. Beslutsfattarna behöver få en tydlig bild över hur och varför vi vill jobba med dessa frågor för att komma framåt. Vill vi uppdatera föreningslivet så måste den offentliga sektorn gå in med stöd till de hårda strukturella frågorna i den idéburna sektorn. Hittills har vi inte kunnat paketera detta tydligt nog för att få den offentliga sekotrn att förstå detta men vi jobbar mot det. Det som fungerade på 70 och 80-talet fungerar inte längre och det jobbar man fortfarande med enbart för att vi måste och man ännu inte kan något annat. För att kunna ta oss an dagens samhälle och medborgare så måste vi hitta en terminologi och pedagogik som fungerar. Vi måste kunna jobba med det oskrivna bladets pedagogik.

Vad är aktuellt just nu

Dialog och medverkan. Vad behövs för att få en bättre och mer seriös dialog mellan de lokala samarbetsorganisationer och kommunen? Undersökningen som vi gör vittnar kanske om att alla samarbetsorganisationer tycker det fungerar bra men det tänker vi inte nöja oss med. När kommunstyrelsens ordförande får en inbjudan från näringslivet så går han/hon ofta själv men när en liknande inbjudan kommer från föreningslivet så skickas kultur och kommunalråd. När accepterades det att näringslivet är viktigare än föreningslivet? Föreningslivet finns representerat på 3 av 290 kommuners startsidor medan näringslivet finns på 289 startsidor. Denna vedertagna hierarki gör att vi kommer fortsätta att vara pushiga och fortsätta ifrågasätta hur dialogen egentligen ser ut mellan kommun och föreningsliv. Vi är övertygade om att dialogen kan bli betydligt bättre.

Vem är Ivar Skotte?

Jag är en föreningsmänniska, både anställd och som förtroendevald. Jag har varit verksam och jobbat inom bland annat scouterna, idrott, bistånd och folkbildning.

Nedan följer några ledord för nomineringar till Sveriges föreningsvänligaste kommun

- Självständighet
- Respekt
- Delaktighet i strategier
- Goda villkor att verka

Läs mer om Sveriges Föreningar på deras hemsida sverigesforeningar.se