Caroline måste hjälpa till

20 december, 2010

0


Caroline Seyfali engagerar sig ideellt. Bland annat med att via
volleyboll få ett gäng nyanlända ungdomar att lära sig mer om Sverige och öva på att tala svenska. Foto: Liv Akne Andersson

Caroline Seyfali har fullt upp fem kvällar i veckan. Men inte med basket eller körsång – utan som volontär i fyra frivilligorganisationer.
– Mina föräldrar får säga åt mig att ta det lugnt ibland.

Sanden yr kring fötterna när Abdullah Mohamad kastar sig för att fånga bollen som kommer flygande i en hög båge mot honom. Lagkamraterna hejar på. Han missar bollen och hamnar på rygg i sanden men reser sig med ett stort skratt, borstar sanden från jeansen och så fortsätter matchen.

Det är volleybollkväll på Bellevuestadions inomhusstrand för medlemmarna i Move It! Ute har det snöat hela eftermiddagen men inne i hallen är det sommarvarmt och svettigt. Caroline Seyfali sitter bredvid och tittar på. Hon är gruppledare för Move It!, en grupp där ungdomar som inte bott i Sverige mer än ett par år och volontärer träffas varannan vecka för att prova på olika aktiviteter, prata svenska och umgås.

– Jag har bollfobi så jag är helst inte med och spelar idag, säger Caroline Seyfali när de andra ropar på henne att vara med.

Annars är hon med på allt. Just den här gruppen har träffats sen höstterminens början och deltagarna kommer från IVIK-programmen(förberedande inför gymnaiset) på Borgarskolan och Universitetsholmens gymnasium. Volontärerna är ett par år äldre, många pluggar, andra jobbar. Caroline Seyfali har själv just påbörjar en utbildning till socionom. Fem kvällar i veckan är hon volontär åt olika frivilligorganisationer, så så värst mycket fritid blir det inte.

– Jag har alltid velat det här. När jag var i 12-årsåldern kunde jag tycka att det var frustrerande att inte få hjälpa till.

Med sina 20 år är hon yngst i Move it!, men redan gruppledare.

– Jag får mycket hjälp och stöd från personalen på IM (Individuell människohjälp). Först tänkte jag att det var lite konstigt att jag var så ung, men nu tänker jag inte på det.

Samma sak var det på det härbärge för hemlösa i Lund där hon också hjälper till. Där är åldersgränsen satt till 20, men Caroline Seyfali fick börja när hon var 19. Hon tycker att hon haft en fördel av att hon ofta är i samma ålder som de hon träffar. Så var det i alla fall på hennes första volontärjobb som informatör åt Hassela helpline.

– Då var jag ute i högstadieskolorna och informerade om droger. Jag tror att det är bra att tonåringar får se andra unga säga sådant, så att det inte bara är vuxna som kommer med pekpinnar.

Nu är hon också engagerad i Hassela vändpunkt, och så besöker hon intagna på häktet i Malmö i Röda Korsets regi .

– Det är klart att jag får vara beredd på att det kan vara jobbigt att möta människor i svåra situationer. Många är frustrerade och ledsna, men än har jag inte stött på någon jätteförtvivlad eller hotfull person. Det kommer säkert.

Caroline Seyfalis växte upp i Lund och gick grundskolan på Rudolf Steinerskolan i Hardeberga, en skola i antroposofisk anda. Att den speciella pedagogiken påverkat henne är hon övertygad om.

– Många tycker att den är lite flummig. Det finns inga betyg eller läroböcker, men man får vara sig själv.

Intresset för människor i utsatta situationer har alltid funnits där. Varifrån det kommer kan hon inte sätta fingret på.

– Jag kan inte förklara vad det är som gör att jag vill detta. Det låter konstigt, men det är en känsla. Jag måste hjälpa till.

Move it! handlar om integration. Men integration är invecklat, och någon enkel lösning finns inte tror Caroline Seyfali.

– Det här är ett engagemang från båda hållen, och det är fint. Men vi har fortfarande våra vanliga roller. Titta på de som är här idag – volontärerna och killarna umgås ju inte privat tyvärr.

Målet är att ungdomarna ska börja i en klubb eller förening och på så sätt bli en del av det svenska samhället.

– Man hoppas ju. Det är bra att vi pratar svenska här i alla fall.

Timmen på planen är slut. Lagen är svettiga och glada. På femmans buss in till stan pratas det om Citytunneln och om bostadsbristen. Deltagarna är utspridda från Lorensborg till Ellstorp. Det är bara Caroline Seyfali som ska ta sig hem till Lund.

– Jag blir så glad av alla mina uppdrag, säger hon och vinkar av de andra.

Liv Akne Andersson

Namn: Caroline Seyfali
Ålder:
20 år
Bor:
Hemma hos föräldrarna i Lund.
“Jag förstår att det är en lyx för mig att kunna lägga så mycket tid på frivilligarbete. Det hade inte gått om jag jobbat också”.
Får ut av sitt engagemang: ”Jag blir mer öppen och lär mig mer om människor. Det är en värdefull erfarenhet.”

Move It! Drivs i regi av Individuell människohjälp, men gruppdeltagarna bestämmer själva vilka aktiviteter de vill prova på. Cirkus, fotboll, bowling, skridskor, brottning och grillning är några av aktiviteterna.